Förlossningen
Tänkte berätta om förlossningen. Kommer inte ihåg allt men med hjälp av journalen ska det nog gå bra.
Min sjukhusvistelse började redan den 1 September när jag, efter ett besök på MVC har för högt blodtryck (150/105 om jag kommer ihåg rätt) och med en två i proteinen får åka upp till förlossningen för koll. Där uppe tog dom blodprover, kollade blodtrycket, kopplad till CTG maskin och ett ultraljud. Blodproverna var bra, blodtrycket fortfarande för högt, CTG kurvan var bra och ultraljudet såg jätte fint ut, läkaren gissade på att bebis vägde ungefär 3480 gram. Läkaren, som var samma vi var hos i våras talade om för mig att jag skulle bli inlagd för observation och att jag skulle hem och hämta saker men att jag inte fick köra själv så det var bara att ringa till hjärtat så fick han komma och hämta mig. Hem och hämta saker. Se till att någon kunde gå ut med hundarna på eftermiddagen och sedan tillbaka till sjukhuset. Hjärtat åkte inte till jobbet utan gjorde mig sällskap. Rummet jag hamnade i vart ganska stort och fick en stor egen toalett. Under kvällen gjordes fler blodtrycks koller och CTG kurvor.
På fredagen (2 September) låg mitt blodtryck på samma nivå men endast en etta i proteinen så om blodtrycket låg på samma nivå under dagen skulle jag få åka hem på eftermiddagen på permission över helgen och komma tillbaka söndag morgon. Vid den sista blodtrycks tagningen hade de stigit igen så jag fick stanna kvar på sjukhuset. Hade jag tur kanske jag skulle få åka hem på lördagen om blodtrycket låg på samma nivå då.
Så långt behövde det inte gå för vid 01.25 vaknade jag och behövde gå på toa, hade då sovit en timme. Ställde mig upp och kände hur det rann längst bena, sprang in på toaletten för att se vad det var och kom på att det måste nog vart vattnet som gick. Ringde på en barnmorska som kom och kollade och vattnet var klart och fint och jag fick sätta på mig dom berömda ursnygga nättrosorna och en jätte binda. La mig sedan i sängen och vart kopplad till CTG:n igen och för första gången såg man sammandragningarna på monitorn även fast jag inte kände av dem speciellt mycket. CTG kurvan var lika fin som vanligt. Ringde pappa och sedan mamma och talade om att det äntligen börjat hända något och sedan ringde jag hjärtat och sa att jag ville att han skulle komma. Ville ha han där ifall det skulle sätta fart. Halv fyra kom hjärtat och de frågade om han ville ha en säng men han skulle sitta i fåtöljen och sova, envisa gubbe. Vid fyra kollar dom mitt blodtryck och fosterljuden igen och mina sammandragningar har börjat kännas en del så tar en panodil så jag ska försöka somna igen. Gick inget vidare att sova och kliver in i duschen vilket jag tyckte var jätte skönt. Efter det gick vi runt lite i korridorerna och tillslut går hjärtat med på att få en säng till sig så där lyckas han somna sen. Mina värkar kommer nu med fem min mellanrum.
Strax innan nio kopplas jag till CTG maskinen igen som ser bra ut och där kommer mina värkar med 4-5 min mellanrum men gör inte speciellt ont, känns det gör dom ju helt klart men bara jag andades rätt igenom dom så gick det jätte bra. Kliver in i duschen igen, jätte skönt. Sedan varvar jag att duscha och gå runt i korridorerna. Värkarna kommer nu med allt mellan 2 till 6 min mellanrum.
Vid ett kommer en barnmorska in och frågar om vi vill flyttas till förlossningen och vi bestämmer oss för att vi gör det för då är vi där när det sätter igång ordentligt. Värkarna har nu börjat göra ont och går in i duschen igen. Vid halv tre kommer en ny barnmorska som ska va hos oss. Värkarna gör ont så jag lägger en vetekudde i svanken, jätte skönt. Dock har dom fortfarande inte blivit regelbundna men får en panodil. Barnmorskan vill inte undersöka mig pga bakterierisken och då jag har oregelbundna värkar som inte känns speciellt starka enligt henne när hon känner på min mage. Sådär går jag runt och vankar, duschar emellan åt och jag får även en pilatesboll att sitta på. Jätte skönt så länge det inte kommer en värk men när värken kom var det inte skönt alls att sitta på den och då gör det också ont så fort hjärtat tar i mig.
Vid halv fyra ber jag honom ringa på barnmorskan då jag har så ont att jag gråter, ber dem eller snarare tvingar dem att undersöka mig. Hon springer iväg och kollar med läkaren och kommer sedan tillbaka och undersöker mig. Det visade sig att jag var helt öppen då så det var inte så konstigt att det gjorde ont, att inte panodilen hjälpte eller att pilatesbollen inte var skön att sitta på då hon även upptäckte att bebisen låg jätte lång ner. Därför hon inte kände huvudet när hon kände och klämde på magen. Frågar om jag inte kan få något annat mot det onda och får lustgas. Efter några andetag med den säger hjärtat att jag är väldigt lik min far när han är full. Sedan får jag lägga mig på vänster sida, på höger sida och får stå på knäna.
Vid fem får jag försöka kissa, stannar en kvart på toaletten och har för mig att hjärtat var med. Men det kommer inget. Strax innan halv sex sätter dom värkstimulerande dropp på mig då mina värkar har glesats ner. Kvart i sex tömmer dom min blåsa då jag fortfarande inte lyckats kissa.
18.21 börjar krystvärkarna och dom ökar även droppet då värkarna är glesa och när dom kommer så är dom väldigt korta. Efter mycket stånk och stön så kommer bebis ut, 19.25. En pigg liten tjej som lyckats få navelsträngen två varv runt halsen men som tur var satt löst. Sprack lite så fick sy två stygn på utsidan och ett flertal på insidan. Barnmorskan sa även att våran navelsträng var väldigt lång. Hon var 49 lång och vägde 3410 gram och ett huvud på 36 centimeter. Hon var väldigt konformad om huvudet då hon suttit klämd så länge i mig.
Dagen efter pratade vi med barnmorskan som förlöste oss och hon sa att det inte var meningen att inte undersöka mig men att jag inte följde någon "regelbok" på hur det brukar va och att hon tyckte inte mina värkar va så kraftiga när hon kände på magen. Hon frågade också hur jag tyckte förlossningen va och jag kan säga att även fast förlossningen inte vart som jag tänkt mig så är jag super nöjd med den. Jag trodde värkarna skulle göra mycket ondare tidigare, dvs innan jag var fullt öppen, att arbetet dit skulle va jobbigare. Krystvärkarna var bara sköna eller hur man ska förklara dem, äntligen fick man göra något och inte bara slappna av och andas igenom. Det jag ska komma ihåg om det blir några fler barn är att tvinga dem undersöka mig tidigare och om jag nu skulle gå hemma så ska jag inte gå och vänta på att värkarna ska bli regelbundna eftersom mina aldrig va det denna gång.
(Kopierade från föra bloggen)
Min sjukhusvistelse började redan den 1 September när jag, efter ett besök på MVC har för högt blodtryck (150/105 om jag kommer ihåg rätt) och med en två i proteinen får åka upp till förlossningen för koll. Där uppe tog dom blodprover, kollade blodtrycket, kopplad till CTG maskin och ett ultraljud. Blodproverna var bra, blodtrycket fortfarande för högt, CTG kurvan var bra och ultraljudet såg jätte fint ut, läkaren gissade på att bebis vägde ungefär 3480 gram. Läkaren, som var samma vi var hos i våras talade om för mig att jag skulle bli inlagd för observation och att jag skulle hem och hämta saker men att jag inte fick köra själv så det var bara att ringa till hjärtat så fick han komma och hämta mig. Hem och hämta saker. Se till att någon kunde gå ut med hundarna på eftermiddagen och sedan tillbaka till sjukhuset. Hjärtat åkte inte till jobbet utan gjorde mig sällskap. Rummet jag hamnade i vart ganska stort och fick en stor egen toalett. Under kvällen gjordes fler blodtrycks koller och CTG kurvor.
På fredagen (2 September) låg mitt blodtryck på samma nivå men endast en etta i proteinen så om blodtrycket låg på samma nivå under dagen skulle jag få åka hem på eftermiddagen på permission över helgen och komma tillbaka söndag morgon. Vid den sista blodtrycks tagningen hade de stigit igen så jag fick stanna kvar på sjukhuset. Hade jag tur kanske jag skulle få åka hem på lördagen om blodtrycket låg på samma nivå då.
Så långt behövde det inte gå för vid 01.25 vaknade jag och behövde gå på toa, hade då sovit en timme. Ställde mig upp och kände hur det rann längst bena, sprang in på toaletten för att se vad det var och kom på att det måste nog vart vattnet som gick. Ringde på en barnmorska som kom och kollade och vattnet var klart och fint och jag fick sätta på mig dom berömda ursnygga nättrosorna och en jätte binda. La mig sedan i sängen och vart kopplad till CTG:n igen och för första gången såg man sammandragningarna på monitorn även fast jag inte kände av dem speciellt mycket. CTG kurvan var lika fin som vanligt. Ringde pappa och sedan mamma och talade om att det äntligen börjat hända något och sedan ringde jag hjärtat och sa att jag ville att han skulle komma. Ville ha han där ifall det skulle sätta fart. Halv fyra kom hjärtat och de frågade om han ville ha en säng men han skulle sitta i fåtöljen och sova, envisa gubbe. Vid fyra kollar dom mitt blodtryck och fosterljuden igen och mina sammandragningar har börjat kännas en del så tar en panodil så jag ska försöka somna igen. Gick inget vidare att sova och kliver in i duschen vilket jag tyckte var jätte skönt. Efter det gick vi runt lite i korridorerna och tillslut går hjärtat med på att få en säng till sig så där lyckas han somna sen. Mina värkar kommer nu med fem min mellanrum.
Strax innan nio kopplas jag till CTG maskinen igen som ser bra ut och där kommer mina värkar med 4-5 min mellanrum men gör inte speciellt ont, känns det gör dom ju helt klart men bara jag andades rätt igenom dom så gick det jätte bra. Kliver in i duschen igen, jätte skönt. Sedan varvar jag att duscha och gå runt i korridorerna. Värkarna kommer nu med allt mellan 2 till 6 min mellanrum.
Vid ett kommer en barnmorska in och frågar om vi vill flyttas till förlossningen och vi bestämmer oss för att vi gör det för då är vi där när det sätter igång ordentligt. Värkarna har nu börjat göra ont och går in i duschen igen. Vid halv tre kommer en ny barnmorska som ska va hos oss. Värkarna gör ont så jag lägger en vetekudde i svanken, jätte skönt. Dock har dom fortfarande inte blivit regelbundna men får en panodil. Barnmorskan vill inte undersöka mig pga bakterierisken och då jag har oregelbundna värkar som inte känns speciellt starka enligt henne när hon känner på min mage. Sådär går jag runt och vankar, duschar emellan åt och jag får även en pilatesboll att sitta på. Jätte skönt så länge det inte kommer en värk men när värken kom var det inte skönt alls att sitta på den och då gör det också ont så fort hjärtat tar i mig.
Vid halv fyra ber jag honom ringa på barnmorskan då jag har så ont att jag gråter, ber dem eller snarare tvingar dem att undersöka mig. Hon springer iväg och kollar med läkaren och kommer sedan tillbaka och undersöker mig. Det visade sig att jag var helt öppen då så det var inte så konstigt att det gjorde ont, att inte panodilen hjälpte eller att pilatesbollen inte var skön att sitta på då hon även upptäckte att bebisen låg jätte lång ner. Därför hon inte kände huvudet när hon kände och klämde på magen. Frågar om jag inte kan få något annat mot det onda och får lustgas. Efter några andetag med den säger hjärtat att jag är väldigt lik min far när han är full. Sedan får jag lägga mig på vänster sida, på höger sida och får stå på knäna.
Vid fem får jag försöka kissa, stannar en kvart på toaletten och har för mig att hjärtat var med. Men det kommer inget. Strax innan halv sex sätter dom värkstimulerande dropp på mig då mina värkar har glesats ner. Kvart i sex tömmer dom min blåsa då jag fortfarande inte lyckats kissa.
18.21 börjar krystvärkarna och dom ökar även droppet då värkarna är glesa och när dom kommer så är dom väldigt korta. Efter mycket stånk och stön så kommer bebis ut, 19.25. En pigg liten tjej som lyckats få navelsträngen två varv runt halsen men som tur var satt löst. Sprack lite så fick sy två stygn på utsidan och ett flertal på insidan. Barnmorskan sa även att våran navelsträng var väldigt lång. Hon var 49 lång och vägde 3410 gram och ett huvud på 36 centimeter. Hon var väldigt konformad om huvudet då hon suttit klämd så länge i mig.
Dagen efter pratade vi med barnmorskan som förlöste oss och hon sa att det inte var meningen att inte undersöka mig men att jag inte följde någon "regelbok" på hur det brukar va och att hon tyckte inte mina värkar va så kraftiga när hon kände på magen. Hon frågade också hur jag tyckte förlossningen va och jag kan säga att även fast förlossningen inte vart som jag tänkt mig så är jag super nöjd med den. Jag trodde värkarna skulle göra mycket ondare tidigare, dvs innan jag var fullt öppen, att arbetet dit skulle va jobbigare. Krystvärkarna var bara sköna eller hur man ska förklara dem, äntligen fick man göra något och inte bara slappna av och andas igenom. Det jag ska komma ihåg om det blir några fler barn är att tvinga dem undersöka mig tidigare och om jag nu skulle gå hemma så ska jag inte gå och vänta på att värkarna ska bli regelbundna eftersom mina aldrig va det denna gång.
(Kopierade från föra bloggen)
