Äntligen är dagen här, dagen vi väntat på sen i augusti förra året. Idag har vi hunnit med massor och just nu känns allt under kontroll, imorgon får det gå precis som det blir. Skulle något bli knasigt så gör det mig absolut ingenting. Jag har ett sånt lyckorus nu och kan knappt vänta på morgondagen. 

Det är 17 dagar kvar till bröllopet, under den tiden ska jag skriva två tentor också. Jag börjar bli stressad men endast med skoldelen, vilket är rätt skönt. 

Idag har jag gjort naglar för första gången i mitt liv. Jag tänkte att jag testar nu för att se om jag tycker om det och isåfall fyller jag på så att de är snygga till bröllopet. Jag tyckte att det skulle vart synd om jag gjorde dom precis innan och sen känna att nej detta är inte jag. Hittills gillar jag dom men vi får se sen hur det funkar i vardagen, de är inte speciellt långa men det är ändå något annat än att bara ha mina egna. 

Helt plötsligt står det maj på första sidan av kalendern 😳 vad hände med april? Har den månad ens vart i år?

I lördags gick osa-tiden ut och tre, fyra stycken har inte svarat, tråkigt när man inte ens kan bemöda sig med att tacka mej åtminstone men men. Tre stycken har tackat nej, farfar pga ålder och att det är långt att åka och en på Staffans jobb med särbo som tyvärr redan lovat att närvara på ett annat bröllop. 

59 dagar kvar och det mesta börjar falla på plats! Kläder är fixade, ringar finns hemma, vigselförättaren är bokad, festplats är klart, fotograf är fixat, mat är ordnat och lika så drickat :D

Vart tar tiden vägen? Det går alldeles för fort nu. Eller ja, som vanligt. Det går alltid för fort. 

Förra veckan skickade vi ut alla inbjudningarna till bröllopet. Allt är inte helt klart än men ändå så pass att vi kände att vi kunde skicka ut dom nu så våra långväga gäster har en chans att hitta boende och eventuellt spara ihop lite pengar. 

När vi la barnen nu ikväll somnade Staffan samtidigt. Jag gick ner och njöt av tystnaden en stund innan jag började vika tvätten. Strax efter åtta kom han ner igen och tittade lite på tv, duschade och gjorde sin frukost tills imorgon för att vid nio gå upp och sova igen. 

För ett år sedan tröttnade jag och la om kosten eller rättare sagt plockade bort saker som inte är bra. Jag började med att plocka bort pasta, ris, potatis och bröd. Det gick bra ganska länge men vid påsk fuskade jag och det höll i sig hela sommaren. I augusti tog jag tag i saken ordentligt och sen dess äter jag lchf. Visst händer det att jag fiskar ibland men det är inte gott längre, den där godisbiten som smakade ljuvligt förr smakar mest bara konstigt nu. Samma med pasta, jag kunde leva på pasta förr men nu är det inte speciellt gott längre. 

Idag är Tias hemma med feber. Tydligen är det fler barn på förskolan som har haft feber så det kan va det eller så är det dom där tänderna i överkäken jag hittade för en liten stund sen. Nu ligger han iallafall utslagen på mig och sover och jag ska försöka räkna lite matte under tiden. 

Varför ska det krävas en bild på en död pojke innan någon reagerar? Detta är inte något som är helt nytt, som började häromdagen. Detta krig och denna flykt har pågått ett bra tag nu och ingen verkar reagera nämnvärt. Men så fort en liten pojke, drunknad och uppspolad på land hamnar på en bild så exploderar hela världen och tycker att det är hemskt det som händer. 

Jag försöker att plugga mest hela tiden känns det som men det är svårt att hitta tiden ordentligt. Där jag kan sitta helt ostört. Just ikväll har jag vart jätte rädd för att jag inte kommer klara kursen, gör jag inte de är det ingen idé att söka in till våren och då måste jag börja leta jobb nu istället. Då spricker hela min plan!

Jag trodde att mjölkstockning hörde till tiden med nyfödd, inte när de är över ett år. I mars/april hade jag min första mjölkstockning med närmare 40 graders feber. Igår kom den andra, på det kröp en huvudvärk från helvetet på. Inatt har jag vaknad av huvudvärken, av att Tias krånglar och ligger vaken i två timmar, av febern som gjort mig alldeles svettig för att samtidigt frysa som en tok. På det har jag haft extremt ont i hela kroppen, precis i varenda muskel.